Så fungerar behandlingen
Efter en hjärnskada, hjärnskakning, infektion, hjärnkirurgi m.m. kan områden i hjärnan förbli påverkade av en långvarig inflammatorisk reaktion. Cellerna i området är inte nödvändigtvis döda, men inflammationen som drivs av TNF-a kan störa deras inbördes kommunikation.
Vid Re-Mind® ges antiinflammatoriska läkemedel (TNF-a-hämmare) som en injektion. Syftet är att dämpa inflammationen. På så sätt kan kommunikationen mellan hjärncellerna förbättras.
En enda behandling kan räcka för att patienten ska uppleva förbättring av rörlighet, talförmåga, smärta, neglekt, afasi, nedsatt sensibilitet, hjärndimma, trötthet, koncentrationssvårigheter m.m.
Omedelbart efter behandlingen upplever många patienter att de till exempel går stabilare, läser lättare, koncentrerar sig bättre, talar tydligare och återfår användningen av lemmar. Många patienter upplever måttliga till stora förbättringar som öppnar för nya möjligheter och framsteg.
Nedan kan du läsa en fördjupad förklaring av mekanismerna vid olika tillstånd, hälsokonsekvenserna av kronisk neuroinflammation och hur det kroniska tillståndet uppstår.
TNF-α: Det överordnade kontrollcentret
TNF-α (Tumörnekrosfaktor alfa) är inte bara en slumpmässig biprodukt. Den fungerar som immunsystemets övergripande "general" eller reglerande signalsubstans.
Huvudströmbrytaren: När hjärnan upplever fara är TNF-α det första ämne som frigörs. Det har till uppgift att sätta igång andra cellers larmsystem och kalla på förstärkning.
Styr blod-hjärnbarriären: TNF-α kontrollerar hur tät barriären mellan blod och hjärna ska vara. Vid infektion eller skada gör TNF-α barriären mer "läckande", så att immunoglobuliner från kroppen kan tränga igenom och hjälpa till.
Reglerar kommunikationen mellan hjärncellerna: I mycket små, normala mängder styr TNF-α faktiskt hur starka hjärncellernas förbindelser (synapser) ska vara. Men om TNF-α-nivån blir för hög, kortsluter det cellernas förmåga att tala med varandra.
Mekanismen: Från akut reaktion till kronisk neuroinflammation
Kroppen är skapad för att hantera akuta skador, men processen kan spåra ur:
[Akut skada/trauma]
▼
[Mikroglia aktiveras (M2-typ)] ──► Syfte: Rensa upp och reparera vävnad (Friskt)
▼ (Om traumat är för kraftigt eller upprensningen misslyckas)
[Konstant frisättning av TNF-α]
▼
[Ond cirkel / återkopplingsslinga] ──► TNF-α aktiverar FLER mikroglia (M1-typ)
▼
[KRONISK NEUROINFLAMMATION] ──► Immunförsvaret kan inte stänga av sig självt igen
Den akuta (friska) reaktionen: Vid ett trauma vaknar hjärnans immunceller (mikroglia). De ändrar form, rensar upp döda celler och frigör TNF-α för att starta en kontrollerad inflammation som ska reparera skadan. Detta kallas en akut reaktion och är livsnödvändigt.
Den biologiska kortslutningen: Om traumat är för kraftigt frisätts för mycket TNF-α. Detta skapar en farlig återkopplingsslinga (en ond cirkel). Den höga nivån av TNF-α stimulerar nämligen mikrogliacellerna att tro att de ständigt är under attack.
Fast i ett kroniskt tillstånd: Microglia ändrar permanent karaktär till en aggressiv typ (M1-fenotyp). De glömmer så att säga hur man stänger av larmet. Resultatet är en kronisk neuroinflammation, där immunförsvaret oavbrutet angriper den egna hjärnvävnaden.
Hälsokonsekvenserna av kronisk neuroinflammation:
När neuroinflammationen blir kronisk ändrar immunsystemet sin roll från att vara en "skyddsfaktor" till att vara en "förstörare". Detta har stora hälsokonsekvenser:
Hjärntrötthet (neurogen fatigue): Hjärnan använder enorma mängder energi för att hålla inflammationen igång. Det lämnar patienten med en extrem, starkt begränsande trötthet som inte går att sova bort.
Kognitiv svikt: Den konstanta inflammationen stör signalerna mellan hjärncellerna. Det leder till koncentrationssvårigheter, minnesförlust, "hjärndimma" och språkproblem.
Förlust av hjärnceller (neurodegeneration): De aggressiva immuncellerna börjar felaktigt "äta" friska hjärnceller och deras förbindelser (synapser). Med tiden kan detta leda till att områden i hjärnan krymper.
Överkänslighet (central sensitisering): Nervsystemet blir extremt känsligt. Det resulterar ofta i kronisk huvudvärk, migrän samt ljud- och ljusöverkänslighet eftersom hjärnan förlorar förmågan att filtrera intryck.
Hur de enskilda tillstånden utlöser den kaskad som leder till kronisk neuroinflammation:
1. Blodpropp i hjärnan (ischemisk stroke)
Utlösande faktor: Akut brist på syre och näring (ischemi). Celler dör och läcker farosignaler (DAMPs) samt stora mängder glutamat.
Kaskad till ett kroniskt tillstånd: Mikroglia aktiveras omedelbart av DAMPs och pumpar ut TNF-α. TNF-α bryter snabbt ned blod-hjärnbarriären så att vita blodkroppar strömmar in från blodbanan. Om upprensningen drar ut på tiden låser sig återkopplingsslingan och den akuta vävnadsskadan övergår i en kronisk, ihållande inflammation i blodproppens randområde.
2. Hjärnblödning (hemorragisk stroke)
Utlösande faktor: Direkt biologisk kontakt med fritt blod i hjärnvävnaden.
Kaskad till ett kroniskt tillstånd: Röda blodkroppar brister och frisätter järn och hemoglobin, som är extremt giftigt för hjärnceller. Detta skapar massiv oxidativ stress. Järnet fungerar som en konstant larmsignal som överstimulerar mikroglia. TNF-α-nivåerna stiger kraftigt, vilket hindrar hjärnvävnaden från att läka och håller området i ett kroniskt, destruktivt inflammationstillstånd.
3. Kirurgiskt ingrepp (postoperativ neuroinflammation och intrakraniell kirurgi)
Utlösande faktor: Antingen ett sterilt trauma utanför hjärnan (t.ex. större buk- eller ortopedisk kirurgi) eller ett direkt kirurgiskt ingrepp i hjärnan (neurokirurgi).
Kaskad till ett kroniskt tillstånd:
Vid operation utanför hjärnan: Vävnadsskadan i kroppen skickar en våg av inflammationsämnen (särskilt IL-6) ut i blodomloppet, som aktiverar och "primerar" hjärnans mikroglia genom blod-hjärnbarriären.
Vid operation i själva hjärnan: Det kirurgiska snittet och den fysiska beröringen av hjärnvävnaden skapar en akut, lokal vävnadsskada. Detta utlöser en omedelbar och våldsam frisättning av DAMPs direkt i hjärnan. Mikroglia i det opererade området går omedelbart in i maximalt larmläge och pumpar ut stora mängder TNF-α för att hantera traumat.
Oavsett om operationen skedde i kroppen eller i hjärnan kan denna intensiva immunreaktion fastna i en kronisk återkopplingsslinga, vilket förklarar långvarigt kognitivt misslyckande eller delirium efter ett ingrepp.
4. Hjärnskakning (lindrig traumatisk hjärnskada / mTBI)
Utlösande faktor: Mekanisk sträckning, vridning och deformation av hjärnvävnad och nervbanor (axonal skada).
Kaskad till ett kroniskt tillstånd: Den fysiska sträckningen skadar cellernas energifabriker (mitokondrierna), som börjar läcka sitt eget DNA ut i cellen. Mikroglia uppfattar detta som en ”inre osynlig infektion” och aktiverar cellens maximala larmsystem (inflammasomen). Mikroglia börjar producera stora mängder TNF-α. Trots att slaget mot huvudet är över fortsätter immunförsvaret att bekämpa den inre ”skadan”, vilket gör att patienten fastnar i kroniska kvarstående besvär.
5. Covid-19 (kvarstående besvär / långtidscovid)
Utlösande faktor: En virusinfektion som överstimulerar kroppens immunförsvar (cytokinstorm) eller interagerar med nervsystemet.
Kaskad till ett kroniskt tillstånd: De många inflammationsämnena i blodet gör blod-hjärnbarriären läckande. Mikroglia uppfattar viruspartiklar eller de systemiska signalerna via sina ytsensorer. Immunförsvaret fastlåses i en konstant försvarsposition, där mikroglia oavbrutet pumpar ut TNF-α. Detta stör hjärncellernas normala kommunikation och leder till den uttalade hjärnutmattning (fatigue), som kännetecknar Long Covid.
6. PTSD (posttraumatiskt stressyndrom)
Utlösande faktor: Psykologiskt trauma och kronisk överaktivitet i nervsystemets stressaxel.
Kaskad till ett kroniskt tillstånd: Långvarig psykisk stress leder till en konstant hög nivå av stresshormoner (t.ex. noradrenalin). Detta förändrar kroppens immunsvar och ökar mängden av inflammatoriska ämnen i blodet. Dessa ämnen läcker in i hjärnans känslomässiga centra (amygdala och hippocampus).
TNF-α:s roll: Här fungerar TNF-α som den direkta biologiska bron mellan psykisk stress och fysisk hjärnförändring. Den förhöjda nivån av TNF-α i dessa områden triggar mikroglia att bli kroniskt hyperaktiva. TNF-α stör samtidigt tätheten av de synapser som styr rädsla och minne. Det skapar en låggradig, ihållande neuroinflammation som låser hjärnan i en biologisk larmberedskap, vilket direkt förstärker ångest, flashbacks och oförmåga att reglera känslor.
7. Alzheimers sjukdom
Utlösande faktor: En långsam ansamling av avfallsproteiner under flera år (beta-amyloid och tau).
Kaskad till ett kroniskt tillstånd: I början försöker mikroglia pedagogiskt att äta och ta bort proteinerna. Men mängden blir för stor och mikrogliacellernas interna "skräpkorgar" översvämmar och misslyckas. Detta utlöser ett extremt frustrationstillstånd i cellerna, som ändrar karaktär till en aggressiv, neurotoxisk form. De börjar pumpa ut enorma mängder TNF-α, som rekryterar ännu fler mikroglia för att attackera. Istället för att städa upp börjar immunförsvaret nu bryta ner friska synapser och hjärnceller, vilket driver själva demensutvecklingen framåt.
Inriktad på neuroinflammation
Läkarbedömning först
Effekten är individuell
Innan du kan få behandling
Innan behandlingen genomgår du en obligatorisk utvärdering hos en specialistläkare i neurologi. Här går man igenom din sjukdomshistoria, dina nuvarande symtom och din medicinering, och det tas screeningblodprover.
Re-Mind® är en off-label behandling. Det innebär att ett godkänt läkemedel används för ett annat ändamål än det läkemedlet ursprungligen godkänts för. Du får information om behandlingen, möjliga biverkningar och alternativ innan du fattar beslut och ger ditt samtycke.
När konsultationen med läkaren är klar läggs blodprovsspecifikationen upp i webreq-systemet så att blodproverna kan tas på ens eget lokala sjukhus eller blodprovscentral.
När vi har tagit emot testresultaten och godkänt dessa har vi säkerställt att det inte finns någon risk för allvarliga biverkningar och kan därmed slutligen godkänna dig för behandling.
Vår personal
VD
Klinikassistent
Claudia Skivesen
Specialistläkare och neurolog
Fysioterapeut, Neuroform Taastrup
Marie Irskov
Fysioterapeut, Neuroform Taastrup
Anna Christiansen
Klinikkoordinator
Vanliga frågor om Re-Mind®-behandlingen
Re-Mind® kan övervägas vid långvariga symtom efter bl.a. blodpropp eller blödning i hjärnan, traumatisk hjärnskada, hjärnkirurgi, svår eller långvarig hjärnskakning, cerebral pares, kvarstående besvär efter covid-19, svår långvarig stressreaktion, kvarstående besvär efter hjärninflammation och kvarstående besvär efter kemoterapi. Behandlingen har även visat sig effektiv för behandling av vissa autismsymtom. Det är dina symtom och en individuell bedömning hos en specialistläkare i neurologi – inte diagnosen ensam – som avgör om behandlingen kan vara relevant för dig.
Före behandlingen går en neurolog igenom din sjukdomshistoria, dina symtom och dina läkemedel, och screeningblodprover tas. Om behandlingen bedöms relevant och medicinskt försvarbar ges antiinflammatoriskt läkemedel som en injektion mellan 2 halskotor, perifert om ryggraden. På så sätt distribueras läkemedlet i huvudregionen, bland annat via det klafflösa cerebrospinala vensystemet (Batsons plexus).
Effekten är individuell. Vissa upplever tydliga förändringar medan andra märker mindre, ca 85% av Re-Mind® patienterna rapporterar förbättring i sina symtom efter behandling. Resultatet kan inte förutsägas säkert i förväg och behandlingen kan inte återställa död hjärnvävnad. Neurologen gör en grundlig genomgång av patientens epikris och sjukdomshistoria och hänvisar endast patienter till behandling om de bedöms lämpliga och man med god anledning kan förvänta sig en effekt.
Off-label innebär att ett godkänt läkemedel används för ett annat ändamål än det ursprungligen godkänts för. Vid Re-Mind®-behandling används läkemedlet Enbrel för att neutralisera överaktivitet hos cytokinen TNF-a, vilket också är det som Enbrel har utvecklats, testats och godkänts för. Off-label vid Re-Mind® innebär att läkemedlet används för att neutralisera överaktivitet hos TNF-a vid neurologiska indikationer i stället för reumatologiska och dermatologiska indikationer. Du får information om grunden för behandlingen, möjliga biverkningar och alternativ innan du tar ställning och lämnar ditt samtycke.
Ja, även om skadan inträffade för flera år sedan, eftersom bedömningen handlar om huruvida ihållande neuroinflammation bidrar till symtomen. Hur lång tid som har gått säger inte i sig vilken effekt behandlingen kommer att ha. Se även fliken ”Information” och välj ”Kunskap och artiklar”, där du hittar den senaste forskningen om kronisk neuroinflammation.
Liksom vid annan medicinsk behandling kan biverkningar förekomma. Innan du eventuellt behandlas går neurologen igenom ditt hälsotillstånd, dina läkemedel och blodprover och informerar dig om relevanta risker, så att du kan ta ställning på välgrundad basis.
I vissa fall upplevs milda biverkningar vid behandlingen. De kan inkludera rodnad eller klåda vid injektionsstället, en övergående känsla av lätt feber utan egentlig temperaturökning eller en kortvarig huvudvärk, som typiskt avtar inom det första dygnet. Den använda mängden läkemedel vid Re-Mind®-behandlingen (2 enstaka doser) är mycket liten och därmed finns det minimal risk för allvarliga biverkningar, som man också blodprovsscreenas för före behandling. I andra sjukdomsbilder som artrit etc. används läkemedlet i betydligt större mängder (2 doser per vecka, kontinuerligt i flera år).
Inga allvarliga biverkningar har rapporterats efter behandling med Re-Mind® och den senaste större publicerade säkerhetsstudien rapporterade inte heller några allvarliga biverkningar.
Behandling av långvariga kvarstående besvär: Re-Mind® vs. traditionell symtombehandling
När man drabbas av långvariga kvarstående besvär efter trauma eller hjärnskakning, finns det två övergripande tillvägagångssätt för behandling:
Traditionell symtombehandling: Här utformas en individuell insats utifrån en professionell bedömning. Förloppet kan innehålla gradvis anpassad fysisk aktivitet, läkemedel mot huvudvärk, balans- och synträning samt kognitiva strategier. Målet är att hjälpa patienten att leva med sina begränsningar. Behandlingen lindrar symtomen men tar inte bort den bakomliggande orsaken.
Re-Mind® behandlingen: Detta är en målinriktad medicinsk behandling som skiljer sig från andra behandlingar genom att den behandlar själva orsaken till de ihållande symtomen: ett kroniskt inflammatoriskt tillstånd i hjärnan (kronisk neuroinflammation).
Orsaken till kroniska kvarstående besvär: Immunförsvaret i "overdrive"
Vid svåra eller långvariga kvarstående besvär beror problemet ofta på att hjärnans eget immunförsvar har blivit överaktivt.
Aktivering av microglia: Hjärnans immunceller (mikroglia) aktiveras normalt för att rensa upp efter ett trauma.
Konstant alarmtillstånd: Om traumat, sjukdomen eller tillståndet "i immunsystemets bemärkelse" har varit tillräckligt svårt, stänger inte cellerna av sig igen. De ropar ständigt på hjälp genom att släppa ut signalsubstansen TNF-α (Tumörnekrosfaktor alfa).
Hjärndysfunktion: Överskottet av fria TNF-α-signalsubstanser skapar ett ihållande inflammationstillstånd. Detta stör de friska hjärncellernas aktivitet och utlöser symtom som uttalad hjärnutmattning (fatigue), kronisk huvudvärk, koncentrationssvårigheter, känselstörningar och sänker signalhastigheten så att reaktionstid och koordination kan påverkas.
Hur fungerar Re-Mind®-behandlingen?
Syftet med Re-Mind®-behandlingen är att återställa den naturliga balansen i hjärnans immunsvar.
Riktade läkemedel: Behandlingen använder läkemedlet Etanercept (Enbrel). Det är ett biologiskt läkemedel som normalt används för att dämpa reumatiska sjukdomar med mera.
Blockering av inflammation: När läkemedlet når hjärnan, binder det sig till de överflödiga TNF-α-signalsubstanserna och neutraliserar dem. Därigenom faller inflammationen till ro.
Cellerna vaknar upp: När inflammationen dämpas kan de "slumrande/inflammerade" hjärncellerna i de drabbade områdena åter kommunicera normalt. Detta leder i de flesta fall till en betydande lindring och i vissa till fullständig symptomfrihet.
Procedur: Hur går behandlingen till?
Hjärnan skyddas av blod-hjärnbarriären, vilket innebär att läkemedlet inte kan absorberas effektivt genom vanliga piller eller en standardinjektion i armen. Behandlingen sker därför via en speciell metod:
Perispinal administrering: Läkemedlet ges som en exakt injektion i området nära ryggraden (i nacken eller nedre delen av ryggen).
Tyngdkraft och blodcirkulation: Omedelbart efter injektionen lutas patienten kort bakåt så att huvudet ligger lägre än hjärtat.
Transport till hjärnan: Denna lagring utnyttjar tyngden och kroppens inre vensystem (det cerebrospinala vensystemet / Batsons plexus) för att i övervägande grad leda medicinen till hjärnan istället för ut i resten av kroppen.
På kort sikt: Många upplever förbättring efter 3 till 6 månader.
Långsiktigt: Hos vissa kan symtom som hjärntrötthet vara i flera år.
Prognos: De flesta får det gradvis bättre över tid medan vissa blir kroniska. Vid encefalit slutar ca 50% med varaktiga kvarstående besvär.
Normalt förlopp: Symtomen försvinner vanligtvis inom några veckor till 3 månader.
På längre sikt: Omkring 10–15 % har fortfarande symtom efter flera år.
Kroniskt: I vissa fall blir besvären permanenta.
Snabb förbättring: Den största förbättringen ses under de första 3 till 6 månaderna.
Fortsatt utveckling: Hjärnan kan alltid förändras och förbättras med rätt insatser och behandling.
Permanenta kvarstående besvär: Vissa fysiska och kognitiva funktionsförluster kan vara bestående.
Kortsiktigt: Koncentrationssvårigheter försvinner ofta 6 till 12 månader efter avslutad behandling.
Långsiktigt: För vissa kan symtomen kvarstå i flera år och till och med bli kroniska.
Nervsmärta: Skador på nervbanor i händer och fötter (neuropati) kan i vissa fall vara kroniska.
På kort sikt: När stressfaktorn försvinner kan hjärnan börja komma till ro under 3 till 6 månader.
På lång sikt: Kognitiva problem som extrem hjärntrötthet, koncentrationssvårigheter och dåligt minne kan kvarstå i flera år. En dansk studie visar att många fortfarande känner sig påverkade 4 år efter en sjukskrivning på grund av stress.
Prognos: Hjärnan kan återuppbyggas, men det kräver rätt avlastning och behandling.
Akut läkning: Smärta, svullnad och sår läker vanligtvis under de första 2 till 3 månaderna.
Rehabilitering: Den största återhämtningen av förlorade förmågor sker vanligtvis genom intensiv rehabilitering under de första 6 till 12 månaderna.
Långvariga eller varaktigt kvarstående besvär: Hjärntrötthet samt förändringar i personlighet, minne och humör kan pågå i många år eller vara permanenta.Det beror helt på var i hjärnan som har opererats.
Enligt Sundhedsstyrelsen är definitionen av kvarstående besvär hälsoproblem som uppstår under en sjukdom eller behandling och blir kroniska eller som uppstår månader eller år efter att man blivit frisk.
De träffar brett: De kan vara både fysiska (t.ex. förlamning eller smärta), psykiska/kognitiva (t.ex. hjärntrötthet eller minnesförlust) och sociala (t.ex. svårigheter att passa in i ett arbete).
De är inte akuta: De skiljer sig från de akuta symtomen som man har när man är direkt sjuk eller mitt i en operation.
De kan komma smygande: Vissa kvarstående besvär uppstår först lång tid efter att själva sjukdomen (t.ex. en hjärninflammation eller cancersjukdom) är över.
Bedömning av neurologiska kvarstående besvär sker genom en omfattande medicinsk undersökning, som kombinerar patientens sjukdomshistoria, kliniska undersökningar och eventuell bilddiagnostikProcessen syftar till att kartlägga hur skador eller förändringar i nervsystemet påverkar kroppen och vardagen.
Tidshorisont: När började symtomen?
Utveckling: Blir det värre, bättre eller svänger det?
Vardagen: Hur påverkar det arbete, sömn och sociala relationer?
Reflexer och muskelstyrka: Undersökning för svaghet eller förlamning.
Känslighet: Test av känseln (pirrningar, stickningar eller domningar).
Koordination och balans: Bedömning av gångsvårigheter och rörelser.
Kranialnerver: Test av syn, hörsel och ansiktsrörelser.
Screeningtest: Korta uppgifter för att mäta uppmärksamhet och minne.
Neuropsykologisk undersökning: En djupgående bedömning av en psykolog av hjärnans mentala funktioner.
Bilddiagnostik: MR-skanningeller datortomografi av hjärnan och ryggmärgen.
Ryggvätskeprov (lumbalpunktion): Undersökning av vätskan runt hjärnan för tecken på inflammation.
Nervledningsundersökning (ENG/EMG): Mätning av elektriska signaler i nerver och muskler