Re-Mind® och kvarstående besvär efter hjärnskakning

FAQ

Långvariga symtom efter hjärnskakning innebär att besvär som huvudvärk, yrsel, trötthet eller koncentrationssvårigheter fortsätter efter den förväntade tidiga återhämtningen. Symtomen kan variera från person till person och påverka såväl vardagliga aktiviteter, arbete, studier och sociala relationer.

Beskrivning av tillståndet

Hjärnskakning, TNF-α och neuroinflammation

En hjärnskakning är en mild traumatisk hjärnskada där den mekaniska påverkan på hjärnan kan sätta igång en rad biologiska processer, även om vanliga CT- och MR-skanningar ofta inte visar strukturella förändringar. Omedelbart efter skadan påverkas bland annat neuronernas jonbalans, energiomsättning och axonala funktion. Denna så kallade neurometabola kaskad kan vara medverkande till symtom som huvudvärk, trötthet, koncentrationssvårigheter och ökad känslighet för fysisk och mental belastning.

TNF-α som en del av hjärnans immunsvar

Den mekaniska påverkan på hjärnvävnaden kan samtidigt aktivera hjärnans medfödda immunförsvar. Stressade eller skadade celler frigör signalsubstanser som bland annat aktiverar mikroglia och astrocyter. Som en del av detta svar frigörs inflammatoriska cytokiner, inklusive Tumor Necrosis Factor-alpha (TNF-α), IL-1β och IL-6.

TNF-α är således inte i sig ett sjukdomstecken, utan ett viktigt signalämne i kroppens svar på vävnadsskador. I det tidiga skedet kan inflammationen bidra till rensning och reparation. Om den inflammatoriska aktiviteten blir kraftig eller ihållande kan den dock påverka neuroners signalering, oxidativ stress, blod-hjärnbarriären och kommunikationen mellan nervceller. TNF-α har dessutom olika biologiska effekter beroende på om signaleringen primärt sker genom TNFR1 eller TNFR2, vilket är en av anledningarna till att cytokinet inte bara kan betraktas som antingen ”bra” eller ”skadligt”.

Förhöjda inflammatoriska markörer efter hjärnskakning

Studier på människor visar att en mild traumatisk hjärnskada kan åtföljas av förändringar i ett antal inflammatoriska signalsubstanser. TNF-α är bland de cytokiner som har undersökts, och högre nivåer av TNF-α och andra inflammatoriska markörer har i flera studier associerats med ett sämre kliniskt utfall efter mild traumatisk hjärnskada.

Det finns samtidigt tecken på att den systemiska immunaktiveringen hos vissa patienter kan fortsätta betydligt längre än den helt akuta fasen. I en human studie observerades förändringar i inflammatoriska cytokiner i upp till ett år efter mild traumatisk hjärnskada. Detta betyder inte att alla patienter med långvariga symtom har kronisk inflammation, men resultaten stödjer att immunologiska mekanismer kan vara en del av den komplexa sjukdomsbilden efter hjärnskakning.

Hur kan behandlingen påverka denna process?

Syftet med "Re-Mind®"-behandlingen är inte att "blockera" kroppens normala inflammatoriska respons. Målet är istället att skapa bättre förutsättningar för att nervsystemet ska kunna röra sig från ett ihållande belastningstillstånd mot en mer normal fysiologisk reglering och balans.

Behandlingen tar därför utgångspunkt i de funktionella system som kan påverkas efter en hjärnskakning och söker genom riktad och individuellt doserad stimulering och rehabilitering förbättra patientens tolerans mot belastning och minska faktorer som kan upprätthålla symtomen.

Ur ett biologiskt perspektiv är det rimligt att en normalisering av den totala fysiologiska belastningen och en gradvis förbättring av nervsystemets funktion också kan åtföljas av en minskning av den inflammatoriska aktiviteten, vilket potentiellt kan inkludera en minskning av aktiviteten i proinflammatoriska signalvägar som TNF-α.

Det kliniskt relevanta målet är därför i första hand bättre funktion och färre symtom: till exempel mindre huvudvärk och yrsel, bättre koncentration, större fysisk och kognitiv belastningstolerans samt en mer stabil återgång till arbete, skola, idrott och vanliga dagliga aktiviteter.

Moderna riktlinjer stödjer just en aktiv och individuellt anpassad rehabilitering framför långvarig fullständig vila. Gradvis fysisk aktivitet och målinriktad behandling av bland annat vestibulära, cervikala och övriga identifierbara funktionsproblem ingår i den rekommenderade rehabiliteringen efter hjärnskakning.

Från hjärnskada till symtom – och tillbaka till normal funktion

Förenklat kan processen beskrivas som följer:

Hjärnskakning → cellulär och metabolisk belastning → aktivering av mikroglia och andra immunceller → frisättning av bland annat TNF-α → neuroinflammatorisk påverkan → förändrad neuronal funktion och potentiellt bestående symptom, bestående av en kronisk neuroinflammation som är skadlig för de friska cellerna och den friska vävnaden och därför bör behandlas.

Behandling och rehabilitering syftar till att påverka de funktionella systemen kring denna process och skapa optimala förutsättningar för återhämtning. Om den totala biologiska belastningen minskas är en dämpning av onödigt långvarig inflammatorisk aktivitet en del av den underliggande normaliseringen.

Det är dock viktigt att understryka att minskade symtom inte nödvändigtvis innebär mätbara förändringar i TNF-α. TNF-a kan förbli förhöjt efter ett trauma trots att symtomen upplevs minska. Hjärnskakning är ett komplext tillstånd där metaboliska, inflammatoriska, autonoma, vestibulära, visuella, cervikala och psykologiska mekanismer kan bidra i olika grad hos den enskilda patienten.

Kilder og referencer

Känner du igen följande symtom och utmaningar i vardagen?

Ihållande huvudvärk, yrsel, trötthet och känslighet för ljus och ljud kan göra arbete, utbildning, transporter och sociala aktiviteter krävande. Koncentrations- och minnessvårigheter kan innebära att uppgifter tar längre tid. En lugn, gradvis upptrappning av aktiviteter och planerade pauser kan bidra till att skapa en mer stabil vardag.

Symptom

Huvudvärk

Huvudvärk vid kvarstående besvär efter hjärnskakning Huvudvärk är det vanligaste fysiska symptomet efter en hjärnskakning och drabbar allt från 30 till 90 % av de drabbade…

Symptom

Yrsel

Yrsel vid kvarstående besvär efter hjärnskakning Yrsel är ett av de vanligaste symtomen efter en hjärnskakning – upp till 8 av 10 upplever yrsel i den akuta fasen. De flesta blir…

Symptom

Mental trötthet

Mental trötthet vid kvarstående besvär efter hjärnskakning Mental trötthet (hjärntrötthet) är ett av de mest centrala symptomen i det som fackspråkligen kallas post-concussion…

Symptom

Koncentrationssvårigheter

Koncentrationssvårigheter vid kvarstående besvär efter hjärnskakning Koncentrationssvårigheter är ett av de vanligast rapporterade kognitiva symtomen i samband med post-concussion…

Symptom

Minnesproblem

Minnesproblem vid kvarstående besvär efter hjärnskakning Det är viktigt att först skilja mellan två olika saker som lätt förväxlas. Posttraumatisk amnesi (PTA) är den akuta…

Symptom

Sömnproblem

Sömnproblem vid kvarstående besvär efter hjärnskakning Sömnproblem är bland de vanligaste och mest ingripande kvarstående besvären efter hjärnskakning och hänger nära samman med de…

Symptom

Ljuskänslighet

Ljuskänslighet vid kvarstående besvär efter hjärnskakning Ljuskänslighet (fotofobi) är ett vanligt symptom efter hjärnskakning – i militära studier har en förekomst på cirka 22 %…

Symptom

Ljudkänslighet

Ljudkänslighet vid kvarstående besvär efter hjärnskakning Ljudkänslighet (hyperacusis eller fonofobi) är ett vanligt symptom efter hjärnskakning – i en studie av hjärnskakade…

Symptom

Ångest och oro

Ångest och oro vid kvarstående besvär efter hjärnskakning Ångest och oro är bland de vanligaste psykiska kvarstående besvären efter hjärnskakning. Studier av civila med mild…

Symptom

Irritabilitet och humörsvängningar

Irritabilitet och humörsvängningar vid kvarstående besvär efter hjärnskakning Irritabilitet ("kort luste") och humörsvängningar – fackspråkligt kallad affektiv labilitet – hör till…

Symptom

Synproblem

Synproblem vid kvarstående besvär efter hjärnskakning Synproblem efter hjärnskakning handlar sällan om själva ögat utan om hjärnans kontroll av ögonrörelser, fokusering och…

Huvudvärk

Huvudvärk vid kvarstående besvär efter hjärnskakning

Huvudvärk är det vanligaste fysiska symptomet efter en hjärnskakning och drabbar allt från 30 till 90 % av de drabbade, beroende på hur det mäts. Fackligt kallas det posttraumatisk huvudvärk (PTH) och definieras genom att huvudvärken uppstår inom 7 dagar efter själva huvudskadan. Man skiljer mellan akut PTH, som försvinner inom 3 månader, och ihållande PTH – den typ som hör till de kvarstående besvären – som varar längre än 3 månader. Cirka 18-22 % har fortsatt huvudvärk ett år efter skadan, och kvinnor drabbas ungefär dubbelt så ofta som män.

Varför uppstår det?

Posttraumatisk huvudvärk är inte ett enhetligt tillstånd, utan "ärver" ofta karaktärsdrag från en av de kända primära huvudvärkstyperna: migränliknande huvudvärk, spänningshuvudvärk-liknande huvudvärk, nackrelaterad (cervikogen) huvudvärk eller mer sällan neuropatisk huvudvärk från skadade nervgrenar i hårbotten. Flera mekanismer tros spela tillsammans: diffus axonal skada kan störa de hjärnnätverk som normalt reglerar och "dämpar" smärtsignaler; skadan utlöser neurometabola förändringar med frisättning av inflammatoriska och smärtframkallande signalsubstanser under timmarna och dagarna efter traumat; och trigeminusnerven – huvudets viktigaste smärtnerv – kan bli överkänslig och lättare aktiverad, vilket ligger nära mekanismen bakom vanlig migrän.

Hur visar det sig och hur länge varar det?

Symtombilden beror på vilken typ av huvudvärk som dominerar – från ensidig, dunkande huvudvärk med ljus- och ljudkänslighet (migränliknande) till en jämn, tryckliknande huvudvärk om hela huvudet (spänningsliknande), ofta förvärrad av stress, dålig sömn eller långa perioder med skärmarbete. Hos en betydande del blir huvudvärken en del av den övergripande bilden av kvarstående besvär efter hjärnskakning och kan i sig bidra till nedsatt funktionsförmåga – upp till 35 % har ännu inte återvänt till arbetet 3 månader efter skadan, där ihållande huvudvärk ofta är en medverkande faktor.

Vad kan du göra själv?

Följ en gradvis, stegvis återgång till aktivitet i stället för antingen total vila eller en alltför snabb ökning av belastningen – båda ytterligheterna kan förlänga symtomen. Öka belastningen (fysiskt, mentalt och vid skärmanvändning) gradvis och ta ett steg tillbaka om symtomen tydligt förvärras.
Prioritera grundläggande livsstilsfaktorer. Regelbunden och tillräcklig sömn, gott vätskeintag, regelbundna och näringsrika måltider samt regelbunden, anpassad fysisk aktivitet är alla bevisat viktiga för att minska huvudvärk efter hjärnskakning.
För en huvudvärksdagbok. Anteckna när huvudvärken inträffar och vad som föregick den (t.ex. sömnbrist, skärmtid, stress eller vissa dofter) – det gör det lättare att identifiera och undvika personliga utlösande faktorer.
Använd tekniker för avslappning och stressreducering, eftersom stress är en välkänd utlösare och förstärkare av posttraumatisk huvudvärk.
Var försiktig med smärtstillande medel – mindre är ofta mer. Ofta användning av receptfria smärtstillande medel (paracetamol, ibuprofen) eller migränmedicin (t.ex. sumatriptan) mer än cirka 2 gånger i veckan kan i sig utvecklas till medicinöverförbrukningshuvudvärk, där huvudvärken paradoxalt nog förvärras av den medicin som skulle lindra den. Opioider och barbiturat-innehållande preparat bör helt undvikas vid denna typ av huvudvärk.
Sök läkarhjälp om mönstret ändras, eller om du använder smärtstillande läkemedel oftare än 2 gånger i veckan – det kan vara ett tecken på att behandlingen behöver justeras.
Sök akut hjälp om du får plötslig, mycket svår huvudvärk som skiljer sig från den vanliga, eller om den åtföljs av kraftförlust, domningar, synförändringar, talsvårigheter eller upprepade kräkningar.

Källor:

Yrsel

Yrsel vid kvarstående besvär efter hjärnskakning

Yrsel är ett av de vanligaste symtomen efter en hjärnskakning – upp till 8 av 10 upplever yrsel i den akuta fasen. De flesta blir helt friska inom cirka 3 månader, men hos cirka 15-30 % blir yrseln en del av de ihållande kvarstående besvären. Det viktiga att förstå är att "yrsel" täcker flera olika, bakomliggande orsaker – och korrekt hantering beror på vilken typ det är fråga om.

Varför uppstår det?

Orsakerna kan grovt delas in i tre kategorier. Perifera Orsakerna finns i själva innerörat – oftast BPPV (godartad lägenhetsberoende yrsel), där små kalkkristaller i balansorganet har skakats loss av traumat och ger korta, kraftiga yrselattacker vid vissa huvudrörelser. Andra perifera orsaker är en "skakning" av själva labyrinten eller skada på balansnerven. Centrala orsaker finns i hjärnan – störningar i den vestibulo-okulära reflexen (samspelet mellan ögon- och huvudrörelser), skada på lillhjärnan/hjärnstammen, visuellt utlöst yrsel (till exempel vid röriga mönster eller skärmar) eller vestibulär migrän. Till detta kommer cervikogen yrsel, där störd sensorisk återkoppling från en medskadad nacke bidrar till obalansen – inte ovanligt, eftersom hjärnskakning ofta uppstår tillsammans med en pisksnärtsliknande nackskada.

Ett särskilt viktigt begrepp i förhållande till just kvarstående besvär är PPPD (persistent postural-perceptuell yrsel). PPPD är inte en skada på själva balansorganet, utan ett tillstånd där hjärnan efter den ursprungliga händelsen "sätter sig fast" i ett överkänsligt, övervakande tillstånd i förhållande till rörelse och synintryck – ofta förstärkt av naturligt, men olämpligt undvikandebeteende (man undviker rörelse och stimuli av rädsla för yrsel, vilket paradoxalt nog bevarar problemet). PPPD kan utvecklas oavsett om den utlösande händelsen (här hjärnskakningen) i sig är läkt.

Hur visar det sig och hur länge varar det?

Symptomen varierar från en verklig yrsel (en tydlig rotationskänsla, som är kortvarig och utlöses av specifika rörelser – typiskt för BPPV) till en mer ihållande, icke-roterande känsla av yrsel, osäkerhet eller "svävande", som förvärras av att stå upp, röra sig eller vistas i visuellt komplexa miljöer (t.ex. stormarknader eller skärmar) – typiskt för PPPD och visuellt utlöst yrsel. PPPD definieras just genom att symtomen har pågått i minst 3 månader.

Vad kan du göra själv?

Ta reda på orsaken. Eftersom behandlingen varierar mycket beroende på typ är en bedömning av en professionell med erfarenhet av vestibulära problem (öron-näsa-halsläkare, neurolog eller specialiserad fysioterapeut) avgörande – särskilt eftersom BPPV kan behandlas snabbt och effektivt med en specifik ompositioneringsmanöver (t.ex. Epleys manöver) om det är den underliggande orsaken.
Delta i vestibulär rehabiliteringsterapi (VRT). Strukturerade övningsprogram med blickstabilisering, balansträning och gradvis anpassning till de rörelser eller synintryck som utlöser yrsel är väldokumenterade och kan minska symtomen avsevärt.
Undvik att undvika. Vid långvarig yrsel (som vid PPPD) är gradvis, kontrollerad exponering för de situationer som utlöser yrseln en central del av behandlingen – total vila och undvikande tenderar att bevara och förvärra problemet på lång sikt.
Tänk även på nacken. Om yrseln är förknippad med nacksmärta eller stelhet kan riktad fysioterapi av nacken vara en viktig del av lösningen.
Var uppmärksam på ångest och undvikande beteende. Eftersom PPPD ofta upprätthålls av just detta mönster kan kognitiv beteendeterapi vara en effektiv del av behandlingen, särskilt om den sätts in tidigt.
Prata med din läkare om medicinsk behandling, om symtomen är svåra och ihållande – vissa typer av antidepressiva läkemedel (SSRI/SNRI) har i studier visat god effekt specifikt på PPPD, men det är ett medicinskt beslut, inte något du ska inleda själv.

Källor:

Mental trötthet

Mental trötthet vid kvarstående besvär efter hjärnskakning

Mental trötthet (hjärntrötthet) är ett av de mest centrala symptomen i det som fackspråkligen kallas post-concussion syndrom (PCS) – symtomkomplexet efter hjärnskakning. Cirka 15 % av alla med hjärnskakning utvecklar PCS, och när symptomen varar längre än 3 månader betecknas tillståndet som persistent PCS – det är här mental trötthet ofta uppträder som kvarstående besvär. De flesta är symptomfria inom de första 10-14 dagarna, och de allra flesta övriga är friska inom 3 månader, men 10-15 % upplever mer bestående besvär.

Varför uppstår det?

Mekanismerna bakom hjärntrötthet i allmänhet efter hjärnskada har beskrivits tidigare (bl.a. störd glutamat-reglering i astrocyterna och nedsatt glukosomsättning i hjärnan). Vid hjärnskakning specifikt pekar forskningen dessutom på en störning av det autonoma nervsystemet: skada på de nervbanor som förbinder hjärnans kontrollcentra med vagusnerven och resten av det autonoma nervsystemet kan ge en obalans mellan det aktiverande (sympatiska) och det dämpande (parasympatiska) nervsystemet. Detta bidrar inte bara till mental trötthet utan också till att kroppen reagerar onormalt starkt eller långsamt på fysisk ansträngning – det man kallar träningsintolerans. Sömnstörningar, som också är vanliga efter hjärnskakning, förstärker ofta bilden ytterligare, eftersom sömn är central för hjärnans återhämtning.

Hur visar det sig och hur länge varar det?

Som vid mental trötthet i allmänhet ses snabbt insättande utmattning vid kognitiv eller sensorisk belastning, oproportionerligt lång återhämtningstid och ofta samtidigt huvudvärk, yrsel och sömnsvårigheter (se tidigare beskrivningar). Vid hjärnskakning ses dessutom ofta en tydligt nedsatt tolerans mot fysisk ansträngning, där även måttlig motion kan utlösa en uppflammande av symtomen.

Vad kan du göra själv?

Använd energihantering som grundprincip – planering, prioritering, pauser och tålamod (de ”4 P:na”) som beskrivs i den allmänna beskrivningen av hjärntrötthet.
Undvik långvarig, total vila. Det är väldokumenterat att förlängd vila utöver de första 24-48 timmarna efter en hjärnskakning inte främjar läkning och kan förlänga symtomen – det handlar om gradvis, kontrollerad belastning, inte om att undvika aktivitet helt.
Överväg strukturerad konditionsträning som styrs av symtomtröskeln. Det finns en specifik, väldokumenterad träningsprincip för hjärnskakning (ofta kallad "Buffalo-protokollet"), där man tränar vid en intensitet strax under den nivå där symtomen förvärras, vanligtvis 3-5 gånger i veckan i kontrollerade, gradvis ökande doser. Det har visat sig kunna förbättra kroppens förmåga att tåla fysisk ansträngning avsevärt – dock visar den senaste forskningen att det inte nödvändigtvis minskar den totala symptombördan mer än annan strukturerad rehabilitering. Det är alltså en lovande och säker, men inte en mirakelkur.
Få professionell träningsvägledning, gärna hos en fysioterapeut med erfarenhet av hjärnskakning, som kan fastställa din individuella symptomtröskel och justera belastningen löpande – för hög intensitet för tidigt kan förvärra symtomen.
Prioritera sömnen högt. Eftersom sömnstörningar och mental trötthet ofta förstärker varandra är god sömnhygien en central del av behandlingen.

Källor:

Koncentrationssvårigheter

Koncentrationssvårigheter vid kvarstående besvär efter hjärnskakning

Koncentrationssvårigheter är ett av de vanligast rapporterade kognitiva symtomen i samband med post-concussion syndrom (PCS) och ingår i nästan alla uppräkningar av kvarstående besvär efter hjärnskakning.

Varför uppstår det?

Vid en hjärnskakning ser man vanligtvis inte samma grad av synlig, strukturell skada (som t.ex. diffus axonal skada), som man ser vid svårare hjärnskador – hjärn-scanningar är ofta normala. Ändå uppstår verkliga, mätbara störningar, som beskrivs i den så kallade neurometabola kaskaden (Giza & Hovda-modellen). Kort sagt utlöser själva traumat en plötslig förskjutning av joner över cellmembranen och en kraftig frisättning av signalsubstansen glutamat. Det ger hjärncellerna ett akut, kortvarigt behov av mycket mer energi än de kan producera – en slags "energikris", där den lokala glukosomsättningen minskar, samtidigt som blodflödet till området ofta är nedsatt under samma period. Eftersom koncentrationsförmågan kräver att hjärnnätverken kan arbeta effektivt och varaktigt, är det inte förvånande att just denna "energibrist" visar sig kliniskt som koncentrationssvårigheter, medan hjärnan är i denna sårbara återhämtningsfas.

Det är värt att notera att forskarna bakom modellen själva pekar på ett viktigt, ännu inte helt klarlagt samband: upprepade hjärnskakningar, eller för snabb belastning av hjärnan medan den fortfarande är i denna metaboliska återhämtningsfas, misstänks kunna bidra till mer långvariga eller kroniska kognitiva svårigheter – vilket är en del av bakgrunden till att gradvis, kontrollerad belastning rekommenderas istället för varken total vila eller för snabb återgång till normala krav.

Hur visar det sig och hur länge varar det?

Symtombilden liknar den som beskrivs under koncentrationssvårigheter i allmänhet (se tidigare beskrivning), men uppträder här ofta tillsammans med huvudvärk, yrsel och mental trötthet som en del av den övergripande PCS-bilden. De allra flesta – över 90 % i studier av ungdomar – är helt återhämtade inom några veckor, men en mindre andel upplever mer ihållande koncentrationssvårigheter som en del av persistent PCS.

Det är ärligt sagt fortfarande begränsat med vetenskapliga bevis för specifika behandlingar för koncentrationssvårigheter efter hjärnskakning – det finns inga robusta, kontrollerade studier som entydigt visar vilken specifik kognitiv träning som fungerar bäst. Däremot finns det en god konsensus om de övergripande principerna för hur man bäst stödjer hjärnans naturliga återhämtning.

Vad kan du göra själv?

Undvik både total vila och för snabb belastning. En kort period av relativ vila (vanligtvis 24–48 timmar efter själva hjärnskakningen) följs bäst av en gradvis, stegvis ökning av kognitiv belastning – långvarig, fullständig vila kan förlänga symtomen.
Använd ett stegvis tillvägagångssätt för återgång till aktivitet. Börja med korta perioder (5-15 minuter) av lätt kognitiv aktivitet utan skärm och öka gradvis mängden och komplexiteten (t.ex. läsning, sedan arbetsuppgifter, sedan heldagsarbete), styrd av om symtomen förblir stabila eller förvärras under vägen.
Planera in täta pauser, innan symtomen blir uttalade – inte först i efterhand, i linje med principen om energihantering som beskrivs under mental trötthet.
Be om specifika anpassningar på arbetet/studierna under en period: extra tid för uppgifter, minskad arbetsbelastning, skriftliga anteckningar/rapporter, en tyst plats att arbeta på och minskad skärmtid där det är möjligt.
Överväg tidig psykoedukation och eventuellt samtalsterapi. Tidig, strukturerad information om vad som händer i hjärnan samt kognitiv beteendeterapi har i studier på vuxna med mild hjärnskada visat lovande resultat, förmodligen eftersom det motverkar onödig oro och undvikande beteende som kan förlänga symtomen.
Sök råd från en professionell med erfarenhet av hjärnskakning (t.ex. en hjärnskakningsklinik, neuropsykolog eller sjukgymnast) som kan hjälpa dig att bestämma rätt takt för din individuella upptrappning.

Källor:

Minnesproblem

Minnesproblem vid kvarstående besvär efter hjärnskakning

Det är viktigt att först skilja mellan två olika saker som lätt förväxlas. Posttraumatisk amnesi (PTA) är den akuta, övergående perioden direkt efter själva hjärnskakningen, då man inte kan bilda nya minnen – ofta minns man varken själva traumat eller den efterföljande perioden. PTA går i regel över inom loppet av timmar till några veckor och kräver typiskt ingen särskild behandling förutom vila och tid. Det som hör till de kvarstående besvären är däremot ihållande, upplevda minnessvårigheter i vardagen – t.ex. att glömma möten, där man lagt saker, eller delar av samtal – som fortsätter, långt efter själva PTA-perioden är över.

Varför uppstår det?

Den underliggande akuta mekanismen är samma neurometabola kaskad som beskrivs under koncentrationssvårigheter (se tidigare beskrivning): en kortvarig "energikris" i hjärnvävnaden, som gör kodningen av nya minnen mindre effektiv medan hjärnan är i sin mest sårbara återhämtningsfas. Vid hjärnskakning ses typiskt inte synliga strukturella skador på minnescentren, och forskningen pekar på att mycket av den ihållande minnessvårigheten faktiskt är nära förknippad med samtidiga koncentrations- och uppmärksamhetssvårigheter – det är med andra ord ofta svårare att ta in informationen ordentligt från början, än att själva förmågan att ”lagra” den är skadad.

Här är en viktig och vetenskapligt väldokumenterad reservation: just vid hjärnskakning (till skillnad från svårare hjärnskador) visar forskningen att psykologiska faktorer – oro, rädsla för att ha bestående hjärnskada, nedstämdhet och generella förväntningar på symtom – kan spela minst lika stor roll för hur mycket minnessvårigheter man upplever och rapporterar som själva den fysiska skadan. Det gör inte besväret mindre verkligt, men det betyder att psykisk trygghet och realistisk förväntansinställning är en del av den faktiska behandlingen, inte bara ”något runtomkring”.

Hur visar det sig och hur länge varar det?

De flesta upplever snabb återhämtning under de första dagarna till en månad och den stora majoriteten är helt återhämtad inom 2-3 månader. En mindre grupp, cirka 10-15 %, upplever fortsatta minnes- och koncentrationssvårigheter ett år efter skadan som en del av en bestående post-hjärnskakningsbild.

Vad kan du göra själv?

Använd samma specifika strategier som för minnesproblem i allmänhet – kalender, att göra-listor, anteckningar i nuet och liknande (se tidigare beskrivning) är lika relevanta här.
Få realistisk information tidigt. Eftersom oro och förväntan om bestående skador kan förstärka upplevelsen av minnessvårigheter, är det ofta till hjälp att veta att förloppet för de allra flesta är godartat och övergående.
Undvik överdriven "självövervakning". Att ständigt kontrollera och oroa sig för om man minns rätt kan paradoxalt nog göra koncentrationen – och därmed minnet – sämre.
Följ den gradvisa belastningsmetoden, som beskrivs under koncentrationssvårigheter – minnet fungerar bäst när hjärnan inte samtidigt är överbelastad av andra krav.
Sök hjälp om oro eller nedstämdhet tar stor plats. Om ångest, depression eller stress verkar dra ut på symtomen är det relevant och välgrundat att söka professionell hjälp för detta specifikt, t.ex. hos en psykolog med erfarenhet av hjärnskakning, som en integrerad del av behandlingen.
Hitta en arbetsterapeut eller neuropsykolog, om minnesproblemen kvarstår efter några veckor, för en individuell bedömning och konkreta, funktionella strategier.

Källor:

Sömnproblem

Sömnproblem vid kvarstående besvär efter hjärnskakning

Sömnproblem är bland de vanligaste och mest ingripande kvarstående besvären efter hjärnskakning och hänger nära samman med de övriga symtomen som beskrivits tidigare: dålig sömn förvärrar typiskt huvudvärk, mental trötthet, koncentrationsförmåga och humör – och omvänt kan dessa symtom i sig göra det svårare att somna eller sova lugnt. Det skapar ofta en självförstärkande, ond cirkel som det är viktigt att bryta tidigt.

Varför uppstår det?

Forskning har visat att personer med hjärnskador har signifikant lägre nattliga nivåer av melatonin – hormonet som normalt stiger på kvällen och signalerar till kroppen att det är dags att sova. Detta tyder på en störning i själva dygnsrytmsregleringen (den centrala ”klockfunktionen” i hjärnan), inte bara på allmän stress eller oro. Samma forskning finner dessutom ett samband mellan graden av depressiva symtom och sömnkvalitet, vilket understryker att sömnproblem efter hjärnskakning sällan beror på en enda orsak, utan vanligtvis ett samspel mellan den biologiska dygnsrytmstörningen och psykologiska faktorer som ångest och depression.

Hur visar det sig och hur länge varar det?

Det ses typiskt som minskad sömneffektivitet – man ligger längre vaken efter att ha somnat, utan att den övergripande sömnarkitekturen nödvändigtvis har förändrats dramatiskt. Vissa upplever främst insomningssvårigheter, andra frekventa uppvaknanden eller en upplevelse av orolig, icke-regenererande sömn. Förloppet varierar mycket och följer ofta samma mönster som de övriga kvarstående besvären: tillfrisknande hos de flesta inom veckor till månader, men sömnproblem kan också vara det symptom som håller längst, just för att det filtreras tillsammans med både huvudvärk, mental trötthet och eventuell oro.

Vad kan du göra själv?

Etablera god sömnhygien som grund – fasta sov- och vaktider, mörkt och svalt sovrum och begränsad skärmtid fram till läggdags. Det är dock viktigt att veta att sömnhygien ensam sällan räcker för att lösa egentliga sömnproblem efter hjärnskakning – det är en grund, inte hela lösningen.
Överväg kognitiv beteendeterapi vid sömnlöshet (KBT-I). Detta är den mest väldokumenterade behandlingen och rekommenderas som förstahandsval av experter på området – den fungerar minst lika bra på kort sikt som sömnmedicin och betydligt bättre på lång sikt. KBT-I omfattar typiskt sömnrestriktion, stimuluskontroll, avslappningstekniker och bearbetning av olämpliga tankar om sömn.
Var försiktig med sömntabletter i det tidiga skedet. Vissa typer av sömnmedel (inklusive sömnmedel som inte är bensodiazepiner) kan förvärra kognitiva symtom och bör användas med försiktighet, och vissa äldre typer av antidepressiva läkemedel rekommenderas vanligtvis inte under de första 3 månaderna efter skadan på grund av risken för ytterligare kognitiv påverkan. Diskutera alltid val av läkemedel med din läkare.
Prata med din läkare om melatonin, om tillämpligt – det finns vissa bevis för att det kan hjälpa vid sömnlöshet efter hjärnskada, men eftersom det säljs som kosttillskott utan samma kvalitetskontroll som receptbelagda läkemedel bör det ske i dialog med en professionell som kan ge vägledning om dosering och produktval.
Låt dig undersökas för sömnapné, om du snarkar kraftigt, vaknar med muntorrhet/huvudvärk eller är mycket sömnig på dagen – sömnapné kan både förvärra och efterlikna kvarstående besvär efter hjärnskakning och bör utredas separat.
Sök professionell hjälp tidigt, om sömnproblemen drar ut på tiden – t.ex. via egen läkare, som kan hänvisa vidare till sömnutredning eller KBT-I, då oklara sömnproblem tenderar att förlänga de övriga kvarstående besvären.

Källor:

Ljuskänslighet

Ljuskänslighet vid kvarstående besvär efter hjärnskakning

Ljuskänslighet (fotofobi) är ett vanligt symptom efter hjärnskakning – i militära studier har en förekomst på cirka 22 % hittats hos personer med mild traumatisk hjärnskada. Det förekommer ofta tillsammans med huvudvärk eftersom de två symtomen i hög grad delar samma underliggande nervbanor.

Varför uppstår det?

Fotofobi är inte i första hand ett problem med själva ögat, utan med hur hjärnan bearbetar ljusinformation tillsammans med smärtsignaler. Det har identifierats flera sammanhängande vägar: Ljus som registreras i näthinnan skickas via synnerven till en hjärnkärna (olivary pretectal nucleus) och vidare till en annan kärna som via en reflex aktiverar blodkärl i ögat och samtidigt stimulerar trigeminusnervens förgreningar runt ögat – samma nerv som spelar huvudrollen vid huvudvärk. Signalerna härifrån löper vidare till trigeminuskärnan och till thalamus. Det centrala i mekanismen är just att thalamus tar emot ljus- och smärtinformation delvis på samma sätt och skickar det vidare sammantaget till hjärnbarken – hjärnan kommer därför att "förväxla" vanligt ljus med en smärtsam påverkan. Dessutom har näthinnans speciella, ljuskänsliga ganglieceller (som innehåller ämnet melanopsin och som normalt bland annat styr dygnsrytmen) också direkta förbindelser till både thalamus och trigeminussystemet och kan utlösa obehag vid ljus helt utanför det egentliga synsystemet. Efter en hjärnskakning, där trigeminussystemet generellt har blivit känsligare (samma mekanism som vid posttraumatisk huvudvärk, se tidigare beskrivning), blir dessa banor därför lättare överaktiverade av även vanligt dagsljus eller skärmljus.

Hur visar det sig och hur länge varar det?

Det upplevs typiskt som obehag, ömhet eller rentav smärta vid vanliga ljusnivåer – dagsljus, lysrör, skärmar – ofta förstärkt av vissa våglängder i det blå-gröna spektrumet. Det uppträder ofta tillsammans med huvudvärk och förvärras ofta i perioder med redan förhöjd symptombelastning (t.ex. vid mental trötthet). Liksom de övriga kvarstående besvären varierar varaktigheten mycket från person till person.

Vad kan du göra själv?

Undvik att använda mörka solglasögon inomhus eller mer än du behöver. Det kan låta motsägelsefullt, men om man hela tiden bär mycket mörka glasögon i normala ljusförhållanden kan ögonen bli ”mörkanpassade” så att vanligt ljus upplevs som ännu mer obehagligt efteråt – en negativ spiral som kan förvärra ljuskänsligheten med tiden.
Överväg specialtonade glasögon (t.ex. FL-41-filter). Denna typ av linser är speciellt utformade för att filtrera bort de våglängder som är mest associerade med aktivering av smärtbanorna, samtidigt som de fortsätter att släppa in tillräckligt med ljus för att undvika mörkeranpassning. Det finns forskningsbevis för att denna typ av linser kan minska fotofobi hos patienter med kvarstående besvär efter hjärnskakning, vanligtvis med märkbar effekt efter 1-2 veckors konsekvent användning.
Anpassa dig gradvis till ljuset istället för att undvika det helt. Precis som med andra kvarstående besvär är total avskärmning från ljus sällan fördelaktigt i det långa loppet – gradvis, kontrollerad exponering är ofta bättre än fullständig undvikande.
Justera skärmar och belysning. Minska skärmens ljusstyrka, använd gärna "nattläge"/blått ljusfilter, ta pauser från skärmarna och välj mjukare, indirekt belysning istället för starkt ljus när det är möjligt.
Behandla ljuskänslighet och huvudvärk tillsammans. Eftersom symtomen delar nervbanor, kommer en insats mot posttraumatisk huvudvärk (se tidigare beskrivning) ofta också att lindra ljuskänsligheten.
Hitta en expert, om ljuskänsligheten är uttalad eller inte förbättras – en neuro-oftalmolog eller en hjärnskakningsklinik kan utreda orsaken närmare och ge råd om användning av tonade linser eller annan riktad behandling.

Källor:

Ljudkänslighet

Ljudkänslighet vid kvarstående besvär efter hjärnskakning

Ljudkänslighet (hyperacusis eller fonofobi) är ett vanligt symptom efter hjärnskakning – i en studie av hjärnskakade idrottare rapporterade ungefär hälften ljudkänslighet efter skadan. Det är samtidigt ett symptom som är värt att ta på allvar: i samma studie var ljudkänslighet förknippat med fler samtidiga depressiva symtom och en betydligt längre återhämtningsperiod än hos dem utan ljudkänslighet – det verkar alltså vara en markör för en mer långvarig kvarstående besvärsutveckling, inte bara ett isolerat besvär.

Varför uppstår det?

Denna typ av ljudkänslighet skiljer sig väsentligt från klassisk hyperacusis vid hörselskada: den uppstår typiskt utan någon mätbar skada på själva örat eller hörselnerven och ses inte heller tillsammans med tinnitus i samma grad. Orsaken tros istället ligga centralt i hjärnan – i de områden som bearbetar ljudintryck (den auditiva hjärnbarken). Efter en hjärnskakning ses störningar i balansen mellan de signalämnen som respektive aktiverar och dämpar nervcellernas aktivitet (bl.a. glutamat och GABA), samt en låggradig neuroinflammatorisk reaktion. Resultatet är en obalans där de "dämpande" mekanismerna som normalt filtrerar och nedtonar vanliga ljudintryck inte fungerar optimalt – hjärnan kommer därför att "förstärka" helt normala ljud till något obehagligt eller rentav smärtsamt. Det är samma grundläggande typ av central överkänslighet som ligger bakom ljuskänslighet (se tidigare beskrivning), bara i en annan sensorisk modalitet.

Hur visar det sig och hur länge varar det?

Det upplevs vanligtvis som obehag eller direkt smärta vid ljudnivåer som andra anser vara helt normala – i studier har man uppmätt en komfortgräns för ljud som ligger cirka 10 dB lägre än hos icke-drabbade. Det kan göra vardagliga situationer som caféer, trafik eller familjemiddagar betydligt mer påfrestande, och det uppträder ofta tillsammans med huvudvärk, ljuskänslighet och mental trötthet som en del av den övergripande kvarstående besvärsbilden.

Vad kan du göra själv?

Undvik att överskydda öronen med hörselskydd/öronproppar. Precis som med ljuskänslighet kan för mycket och för konsekvent användning av hörselskydd i vardagen paradoxalt nog förvärra ljudkänsligheten med tiden, eftersom hjärnan "vänjer sig" vid tystnad och blir ännu känsligare när normala ljud släpps igenom.
Använd kontrollerad, behaglig ljudexponering istället för total tystnad. Att lyssna på självvalda, lugna ljud (t.ex. en ljudgenerator, mjuk musik eller naturljud) på en behaglig nivå kan med tiden hjälpa hjärnan att lära sig att vanliga ljud inte är farliga.
Undvik den andra ytterligheten: okontrollerad, överväldigande bullerexponering. Målet är en balans – varken total undvikande eller att ”pressa sig igenom” bullriga situationer, utan gradvis, bekväm anpassning i din egen takt.
Minska onödigt bakgrundsbrus, där du kan (t.ex. stäng av radio/TV när du inte lyssnar aktivt), men utan att systematiskt undvika alla ljud.
Behandla det som en del av den övergripande symptombilden. Eftersom ljudkänslighet ofta är förknippad med huvudvärk och mental trötthet kan en generell, gradvis inställning till ansträngning (se tidigare beskrivningar) ofta också lindra ljudkänsligheten.
Hitta en expert, om ljudkänsligheten är uttalad, förvärras eller inte förbättras med tiden – en öron-näsa-hals-läkare eller audionom kan utesluta andra orsaker och eventuellt hänvisa till strukturerad ljudterapi/desensibiliseringsbehandling.

Källor:

Ångest och oro

Ångest och oro vid kvarstående besvär efter hjärnskakning

Ångest och oro är bland de vanligaste psykiska kvarstående besvären efter hjärnskakning. Studier av civila med mild traumatisk hjärnskada finner posttraumatiska stressymptom hos mellan 13 och 40 %, och siffran är ännu högre i vissa grupper. Det är samtidigt ett symptom som förtjänar särskild uppmärksamhet eftersom det både kan vara en direkt följd av själva skadan och en självständig, förstärkande faktor i det totala kvarstående besvärsförloppet.

Varför uppstår det?

Det finns gott om bevis för att ångest efter hjärnskakning har en verklig biologisk komponent. Djurförsök har visat att hjärnskakning orsakar långvariga förändringar i amygdala – hjärnans ”larmcentrum” – där den normala, dämpande (GABAerge) hämningen försvagas avsevärt, samtidigt som den excitativa aktiviteten samtidigt ökar. Resultatet är en hjärna som bokstavligen blir lättare att ”sätta i larmberedskap”, som lättare lär sig och upprätthåller rädslereaktioner. Till detta kommer förändringar i samspelet mellan limbiska hjärnstrukturer och hypotalamus-hypofys-binjuraxeln (HPA-axeln), som styr kroppens stressrespons.

Samtidigt visar forskningen tydligt att psykologiska och sociala faktorer spelar minst lika stor roll. Personer med förhöjda stressnivåer eller psykiska utmaningar före Skadan har en markant ökad risk för både ångest och långvariga kvarstående besvär efteråt. Och – viktigast i ett förebyggande perspektiv – psykiskt missnöje (ångest och nedstämdhet) under de första 2 veckorna efter skadan är en av de starkaste kända förutsägelserna för om man fortsätter att ha kvarstående besvär 6 månader senare. Ångest är därför inte bara en "reaktion på" de kvarstående besvären, utan faktiskt en medverkande faktor till hur hela förloppet utvecklas – vilket sammantaget kallas en biopsykosocial förståelse av tillståndet.

Hur visar det sig och hur länge varar det?

Ångest och oro efter en hjärnskakning kan visa sig som allmän nervositet, inre oro, oroliga tankar – ofta riktade mot själva symtomen ("är det något fel med min hjärna?") – sömnsvårigheter, ökad irritabilitet eller en känsla av konstant spänning. Eftersom ångest skärper uppmärksamheten på kroppsförnimmelser kan det förstärka upplevelsen av andra kvarstående besvär som yrsel, huvudvärk och koncentrationssvårigheter, vilket i sin tur kan öka oron – en självförstärkande cirkel som är viktig att bryta tidigt.

Vad kan du göra själv?

Sök realistisk information tidigt. Eftersom tidigt psykiskt obehag är en av de starkaste prediktorerna för långvariga kvarstående besvär är det värdefullt att få klargjort orosmoment och få en realistisk bild av det förväntade förloppet så tidigt som möjligt.
Överväg kognitiv beteendeterapi (KBT). Det finns starka bevis – från flera metaanalyser av randomiserade studier – för att KBT minskar både ångest och depression efter hjärnskada, med bästa effekt vid individuell (i stället för gruppbaserad) terapi. Effekten på depression har dessutom visats bestå i minst 3 månader efter behandlingen.
Bryt den självförstärkande cirkeln mellan ångest och kroppsliga symtom. Försök medvetet att undvika att ständigt "kolla" eller jämföra dagens symtom med gårdagens – det kan paradoxalt nog förstärka både ångest och symptomupplevelsen.
Använd avslappnings- och andningstekniker, som kan dämpa den kroppsliga oro som ofta följer med ångest.
Upprätthåll gradvis, anpassad aktivitet och rörelse (se tidigare beskrivningar) – både fysisk aktivitet och en känsla av framåtskridande i vardagen är kända för att stödja psykiskt välbefinnande under en rehabiliteringsprocess.
Sök professionell hjälp om oron tar mycket plats eller håller i sig – en psykolog med erfarenhet av hjärnskakning kan erbjuda riktad KBT och din läkare kan bedöma om medicinsk behandling är lämplig som komplement i mer uttalade fall.

Källor:

Irritabilitet och humörsvängningar

Irritabilitet och humörsvängningar vid kvarstående besvär efter hjärnskakning

Irritabilitet ("kort luste") och humörsvängningar – fackspråkligt kallad affektiv labilitet – hör till de frekventa, men ofta överraskande och belastande kvarstående besvären efter hjärnskakning. Det handlar inte om att man "bara är på dåligt humör", utan om en verklig, mätbar förändring i hur lätt känslomässiga reaktioner utlöses och hur kraftiga de blir i förhållande till det som utlöser dem.

Varför uppstår det?

Emotionell kontroll är vanligtvis ett samspel mellan de djupare, snabbt reagerande delarna av hjärnan (limbic system, inklusive amygdala), som genererar känslomässiga reaktioner, och den prefrontala hjärnbarken – särskilt orbitofrontala och de dorsolaterala/ventrolaterala områdena samt anterior cingulate – som normalt fungerar som en "broms" och dämpar och nyanserar dessa reaktioner så att de blir lämpliga i förhållande till situationen. Vid en hjärnskada, inklusive hjärnskakning, kan kopplingen mellan dessa två nivåer störas. När den prefrontala "bromsen" inte fungerar optimalt, förlorar man en del av den normala hämningen av de limbiska reaktionerna, vilket ger sig till känna i oproportionerligt starka eller snabbt växlande känslomässiga utbrott – ilska, gråt eller frustration som kan verka oproportionerliga i förhållande till det som utlöste dem.

Det måste sägas att de siffror som finns i forskningen (irritabilitet hos 29-71 % och affektiv labilitet hos 14-62 % av patienterna) huvudsakligen kommer från studier av svårare hjärnskador – vid hjärnskakning är bilden typiskt mildare. Här spelar det dessutom ofta en stor roll att irritabiliteten förstärks av de övriga kvarstående besvären: smärta, sömnbrist, mental trötthet och överstimulering sänker alla tröskeln för när man ”tar slut på tålamodet” – och frustrationen över att själv uppleva sig annorlunda eller mindre välfungerande kan i sig bidra till humörsvängningarna.

Hur visar det sig och hur länge varar det?

Det ses vanligtvis som att man snabbt och lätt blir arg eller irriterad över småsaker, men också snabbt lugnar ner sig efteråt, eller som en känslomässig "berg-och-dalbana" – glad ena stunden, ledsen eller arg nästa, utan någon tydlig, proportionell orsak. För de flesta med hjärnskakning är detta övergående och förbättras i takt med den allmänna återhämtningen under de första månaderna, men det kan förlängas om de underliggande förstärkande faktorerna (smärta, sömn, trötthet) inte också hanteras.

Vad kan du göra själv?

Identifiera dina egna "förstärkare". Lägg märke till om irritabiliteten hänger ihop med trötthet, smärta, sömnbrist eller överstimulering – och planera därefter, till exempel genom att undvika krävande samtal eller beslut när du redan är utmattad.
Lär känna tidiga varningstecken, och ta en paus eller använd en avslappningsteknik innan frustrationen toppar – det är mycket lättare att lugna ner sig tidigt än mitt i ett utbrott.
Var öppen med dina nära och kära. Att förklara att humörsvängningarna är en känd, övergående följd av hjärnskakningen – och inte ett uttryck för vad du "egentligen menar" – kan minska konflikter och missförstånd avsevärt.
Guide för anhöriga: Håll dig lugn under ett utbrott, undvik att diskutera eller argumentera i själva situationen, ge gärna en lugn plats att dra sig tillbaka till och erkänn känslan ("jag ser att du är frustrerad") istället för att bagatellisera den. Återvänd gärna till situationen när lugnet har återställts.
Överväg professionell hjälp om besvären tar stor plats eller kvarstår. En psykolog med erfarenhet av hjärnskador kan erbjuda konkreta strategier för ilskehantering och känsloreglering, ofta med utgångspunkt i kognitiv beteendeterapi (se tidigare beskrivning av ångest, där samma tillvägagångssätt är väldokumenterat).
Tala med din läkare, om humörsvängningarna är allvarliga eller åtföljs av uttalad depression – i vissa fall kan medicinsk behandling vara lämplig som en del av en övergripande plan.

Källor:

Synproblem

Synproblem vid kvarstående besvär efter hjärnskakning

Synproblem efter hjärnskakning handlar sällan om själva ögat utan om hjärnans kontroll av ögonrörelser, fokusering och samarbete. De tre vanligaste typerna är konvergenssvikt (ögonen har svårt att samarbeta för att fokusera på något nära), ackommodationsdysfunktion (svårigheter att växla och behålla fokus, t.ex. mellan nära och långt) och saccadiska störningar (oexakta eller långsamma ögonrörelser, t.ex. vid läsning). Enbart ackommodationsstörningar ses hos hela 35-51 % efter hjärnskakning – mycket vanligare än i bakgrundsbefolkningen.

Varför uppstår det?

Ögonens rörelser och fokusering styrs av komplexa hjärnnätverk som involverar flera områden i hjärnstammen, lillhjärnan och hjärnbarken – inte bara de nerver som går direkt till ögonmusklerna. Vid hjärnskakning drabbar samma neurometabola kaskad och eventuella diffusa axonala påverkningar (se tidigare beskrivningar), som ligger till grund för flera andra kvarstående besvär, även de hjärnområden som bearbetar visuell information och styr ögonrörelser. Mätningar visar konkret ett försenat och försvagat fokuseringssvar hos personer med dessa gener jämfört med friska – det är alltså en verklig, mätbar funktionsnedsättning, inte bara en subjektiv upplevelse.

Hur visar det sig och hur länge varar det?

Typiska symtom är suddig syn (särskilt vid arbete på nära håll), periodiskt dubbelseende, ögontrötthet och ögonsmärta, huvudvärk och lässvårigheter – t.ex. att tappa raden eller behöva läsa samma stycke flera gånger. Symtomen förvärras ofta vid skärmarbete och långvarig läsning och hänger ofta samman med koncentrationssvårigheter och balansproblem (se tidigare beskrivningar), eftersom synsystemet är nära kopplat till båda. Utan riktad behandling kan symtomen antingen försvinna spontant eller dra ut på tiden i månader till år – vilket gör tidiga insatser viktiga.

Vad kan du göra själv?

Hitta en specialist med erfarenhet av synrehabilitering efter hjärnskakning (t.ex. en optometrist eller ögonläkare med specialisering inom neuro-optometri) som kan bedöma exakt vilken typ av synstörning det är fråga om.
Överväg strukturerad synträning (”vision therapy”). Det finns starka vetenskapliga bevis för effekten av konvergenssvikt: en välkontrollerad klinisk studie visade att 79 % av patienterna som fick ögonträning direkt var förbättrade efter 6 veckor, jämfört med endast 13 % i väntegruppen – och efter fullständig behandling (vanligtvis cirka 16 sessioner) var 95 % förbättrade. Detta är en av de bäst dokumenterade, specifika behandlingarna för kvarstående besvär efter hjärnskakning.
Ta regelbundna pauser från närarbete och skärmar, t.ex. efter 20-30 minuters koncentrerad läsning eller skärmarbete, för att avlasta det ansträngda synsystemet medan du väntar på eller genomgår behandling.
Använd bra belysning och eventuellt större teckenstorlek, vilket kan minska ansträngningen som ögonen måste göra.
Kombinera med behandling av ljus- och ljudkänslighet där så är lämpligt – tonade linser (se tidigare beskrivning av ljuskänslighet) ingår ofta som en del av den övergripande synrehabiliteringen.
Var uppmärksam på sambandet med balansen. Om du samtidigt upplever yrsel kan det vara lämpligt att kombinera synträning med vestibulär rehabilitering (se tidigare beskrivning av yrsel), eftersom de två systemen arbetar nära tillsammans.

Källor:

Fördelar med vår behandling

Bättre mental uthållighetMånga upplever gradvis att de kan koncentrera sig längre och hantera fler mentala aktiviteter med färre pauser.

Mer stabil energiBehandlingen kan bidra till en jämnare fördelning av energi och mindre utmattning efter vardagliga aktiviteter.

Större trygghet i vardagenFärre symtom med bättre överblick och koncentration ger bättre strategier i vardagen, på jobbet, i skolan och på fritiden.

Re-Mind® och kvarstående besvär efter hjärnskakning

Känner du igen följande symtom och utmaningar i vardagen?

Huvudvärk

Yrsel

Mental trötthet

Koncentrationssvårigheter

Minnesproblem

Sömnproblem

Ljuskänslighet

Ljudkänslighet

Ångest och oro

Irritabilitet och humörsvängningar

Synproblem

Fördelar med vår behandling

Bättre mental uthållighet

Mer stabil energi

Större trygghet i vardagen

Vanliga frågor

Relaterade artiklar

Vetenskapliga artiklar om neurologisk behandling

Inflammatoriska cytokiner

Återfå balansen med Re-Mind®

Skejby

Høje Taastrup

Skejby

Re-Mind® och kvarstående besvär efter hjärnskakning

Känner du igen följande symtom och utmaningar i vardagen?

Huvudvärk

Yrsel

Mental trötthet

Koncentrationssvårigheter

Minnesproblem

Sömnproblem

Ljuskänslighet

Ljudkänslighet

Ångest och oro

Irritabilitet och humörsvängningar

Synproblem

Fördelar med vår behandling

Bättre mental uthållighet

Mer stabil energi

Större trygghet i vardagen

Vanliga frågor

Vad är kvarstående symtom? +

Hur bedöms kvarstående symtom? +

Hur länge kan de kvarstående symtomen vara? +

Kan de kvarstående symtomen behandlas? +

Vetenskapliga artiklar om neurologisk behandling

Inflammatoriska cytokiner

Återfå balansen med Re-Mind®